Hej

Efter vart underbara besok i nationalparken Foz do Iguaçu tog vi nattbussen till norra staden Salta. Vi kom fram och tog in pa ett hostel som var valdigt trevligt och billigt. Forsta dagarna spenderade vi genom att utforska staden och kopa lite indiansaker. Efter ett par dagar tog vi oss i kragen och hyrde en bil i jakt pa vacker natur langs grusvagarna. Dock var det ett lite nervost mote med bilen eftersom det var fyra manader sen vi manovrerade ett sadant fordon. For att bevisa var ringrostighet kan det namnas att vi hade en vild diskussion nagra dagar innan om var pedalerna satt och Morgan vid ett tillfalle hojde rosten och sa "Man anvander val for fan inte kopplingen nar man bromsar!". Utflykten visade sig vara i varldsklass och naturen vi fick se var oslagbar. Vi spenderade ytterligare nagra dagar i denna staden utan att gora sarskilt mycket. En dag vandrade vi uppfor en hog trappa och sag en orm, det var kul tyckte vi.

Hostelet vi bodde pa var fullt av trevliga Israeler och en aldre indianman. Denna frammande indianmannen kom fran ingenstans och lat sig horas. han lat sig verkligen horas. Andra natten vaknar vi bada av nagot som later som ett trasigt anglok kor rakt igenom rummet. Efter ett par oroliga sekunder lokaliserar vi snabbt kallan for detta ljud; indianmannens nasa. Vi har hort folk snarka forr, men detta var nagot fullkomligt omanskligt och det resulterade i en forstord somn. Det tog ett bra tag innan vi kunde somna om. Samma sak hande de tva efterkommande natterna och tredje gangen fick vi nog. Vi var fyra andra i rummet och klockan 0400 pa morgonen lag vi alla vakna, utom indianmannen forstass. Alla var irriterade och maktlosa, sa det forsta vi alla fick gora var att byta rum och indianmannen fick sova ensam. Nu sover vi vi som sma bebisar.

En dag fick vi for oss att prova pa en klassisk Argentinsk grillbricka, nagot som vi inte alls sag fram emot faktiskt. Vi hade ju sett bilder och visste att det fanns en chans att den var full med organ. Det visade sig att vi hade ratt. Vi at en femtedel av vad som fanns pa grillbrickan och kottprodukter som lag kvar efter att vi lamnade restaurangen var hjarta, blodkorv, ovrig korv och ovrigt organ. Vi madde psykiskt daligt efter restaurangbesoket. Vi kan inte ata en potpurri av organ, det ar fel. Vi var tvugna att ga till narmsta cafè och smorja halsen med vars en dubbel espresso, eller expresso som dom kallar det har.

Efter en vecka i Salta fick vi nog och tog bussen till Cordoba, en stad med ca. 1,2 miljoner invanare. Vi spenderade tva dagar med att vandra runt i staden. Vi tog en snabbtur till en narliggande by dar Che Guevarra vaxte upp, men museet var stangt, sa vi fick vanda pa klacken och aka hem igen. Dag tre fick vi for oss att rida hast. Vi har pratat om detta sedan Mexiko, men aldrig kommit till skott. Nu fick vi en riktigt bra chans och tog sjalvklart vara pa det. Vi ville vara cowboys i tva dagar. Vi kom till till byn dar hastarna stod och betade. Jag fick den lite storre hasten och Morgan den lille prickige hasten. Var guide Marcelo var en skon prick, han tog oss pa sma aventyr i den harliga naturen. Vi red over sma floder, upp och ner for branta klippvaggar och genom sma byar. Marcelo kunde saga saker som inte alltid stamde overens med verkligheten.
Redan fran borjan blev det missforstand. Han blandade ihop Sverige och Schweiz och lata(las:fega) som vi var orkade vi inte ratta honom. Inte visste vi att han visste sa mycket om Schweiz. I tva dagar fick vi stolt beratta om vart varldskanda chocklad och vara gokur. Vi var Schweiziska patrioter. Vid ett tillfalle fragade Marcelo oss om vi pratade tyska i Schweiz. Vi svarade, nagot tvetydigt "Na inte riktigt, vi pratar nagon blandning". Framat kvallen da vi stod och grillade var Johan nara att avsloja oss genom att saga nagot i stil med "In Sweden we....", men han rattade snyggt till det genom att mummla nagon nonsen och slutforde aldrig meningen.
Vi spenderade natten i en fin stuga i odemarken och morgonen efter borjade vi dagen med att ta ett dopp i en mindre fors utanfor dorren. Kallt som fan, men val vart det.

Nu sitter vi fortfarande i Cordoba, i vantan pa att var 16-timmarsbuss till Santiago ska avga. Vi ska spendera ett par natter dar, dricka vin och slappa (och givetvis fa en ny stampel i passet). Darefter bar det av tillbaka till Argentina och vinimperiet Mendoza. Mer om detta i nasta inlagg, som beraknas publiceras lagom till var hemkomst. Bilder kommer snart.

ps. "Bilder kommer snart" ar relativt. Det ar vi som bestammer hur "snart" definieras, sa inget gnall om det tack." ds.

Vi vill aven att ni kommenterar vara inlagg. Ni tjatar pa oss om vara inlagg, men inte kan ni skriva nagot uppmuntrande (Ni fa som gor det behover inte kanna er traffade).

Tack for oss // Gato & Snake