Godafton

Vi ska antligen skriva ett nytt inlagg, fan vad kul vi tycker det ar! Vi vill underhalla er sa mycket som mojligt. Se oss som era gycklare, standigt pa jakt efter att fa er att skratta, grata och alska.

Nu var det (ater igen) ett bra tag sen vi skrev. Vi sitter har och undrar hur vi ska losa detta. Ett alternativ ar att ljuga for er och helt och hallet hoppa over ett par lander i centralamerika, det hade fungerat, men det kanns anda inte helt ratt.

Vi avslutade som bekant i Leon, Nicaragua, en stad som visade sig vara bra, inte battre an bra. Folk aker hit for att gora s.k "sand boarding", dar man aker pa en brada nerfor vulkanaska, men det kostade pa tok for mycket for oss, sa vi gjorde inte det. Men vi at en pizza, sa Morgan var glad, ty Morgan alskar pizza. Han tar i hemlighet reda pa priser pa pizzor och spanar pa argument for att fa med mig pa dessa "rikemansrestauranger".

- Men Johan, om vi koper den billigaste pizzan och delar pa den sa blir det nastan lika billigt som om vi lagar sjalv.

I leon aterslots vi ater igen med vara vanner fran tulpanernas fortrollade land, Holland. Vi drog snart till kusten igen, till byn San Juan del Sur, dar vi tankte surfa lite. Vi surfade en del och tog det allmant lugnt. Det var skont i tre dagar, sen fick vi nog. Vi tog vara vaskor och stack till grannlandet Costa rica. Vi fortsatta langs kusten till turisthaket Tamarindo. Vi var lite radda att priserna skulle vara mycket hogre, men vi var val forberedda. Veckan innan inmundigades matratter, sa billiga att vi knappt sjalva kunde forsta hur det gick till. Min specialare var/ar sardiner i tomatsas med pasta och Morgans favoritbudgetmat ar en lila korv med pasta. Vad den dar lila korven egentligen inneholl far vi aldrig veta, men det var djur. Tamarindo var fint, men vi surfade dock aldrig. Varfor? Vi vet inte, vi orkade inte, vi ar slappa som katter. Med risk for att bli hatade av er kan vi saga att anledningen till att vi var slappa var att vi var sa trotta pa kusten, stranden och varmen. Bortskamda ar vi. Vi drog vidare till huvudstaden San Jose, vi var sugna pa lite storstad. Det var skont kan ni tro. Dar var kallare klimat och mer liv och rorelse. Eftermiddagarna spenderade vi genom att ta en espresso pa ett café och titta pa manniskor, kopa avokados av tanter pa gatan eller ga i den stora saluhallen. San Jose var en mysig stad. For ovanlighetens skull spenderades en del pengar. Pojken med guldbyxor a.k.a Morgan investerade i en varm troja, men det tog en hel eftermiddag for honom att bestamma sig, men den blev kopt och han bar den val.

Efter tre natter dar kilade vi vidare till en sista anhalt i Costa rica. Vi skulle till en regnskog som enligt sakra kallor skulle vara fruktansvart fin. "Vi tar en natt i talt dar", tankte vi. Vi akte dit och checkade in pa ett hostel i narheten av nationalparken. Agaren kallade vi for "Den sure" eftersom han gnallde hela tiden. Vi gick runt som katter runt varm mjolk hela tiden, allt for att undvika att reta upp han. Dagen efter hyrde vi ett talt av han och tog bussen till nationalparken. Det visade sig vara fruktansvart fint. Vi sag inga andra manniskor och naturen var storslagen. Forsta dagen gick 2,2 mil och var i stort sett ensamma, forutom ett gang som vi rusade forbi. Vi har upptackt att vi hela tiden ska ga valdigt snabbt. Ganget vi gick forbi hade startat en timme fore oss, anda gar vi forbi dom och anlander till campingplatsen tva timmar fore. Vi vet inte om det ar tavlingmaniskan i oss som tar over. Tji fick vi i alla fall nar vi anlander till campingplatsen klockan 12.00 och inser att dar finns absolut ingenting att gora. Vi skulle kanske tagit det lugnare och tittat pa djungeln istallet? Ah, strunt samma. Vi invantade kvallen och somnade kring 20.00. Vi vaknade kl. 0500 och gick vidare. Denna vandringen var langs stranden och var fruktansvart fin. Var vi torstiga tog vi bara oss till en liten flod och drack vattnet eller sa plockade vi ner en eller tva kokosnotter, oppnade dom och drack och at. Det var en upplevelse. Vi sag aven en del djur langs vandringen, men inga pumor eller jaguarer som vi hade hoppats pa. Men det var verkligen paradis. En jobbig sak vi hade i vara tankar under vandringen var vart talt. Det hade namligen gatt upp en liten reva pa taltets undersida och vi var livradda att "Den sure" skulle doda oss, men vi dolde revan val och han markte inget.

Vi lamnade Costa Rica for Panama och mannen har bar verkligen Panamahattar. Vi kanner oss dock inte riktigt mogna for att bara hatt an. Vi anser att vi inte besitter den pondus som forknippas med hatt. Vi akte direkt till Panama city, dar vi sitter just nu. En fin stad med mangder av hoga byggnader. Vi har varit har i tva dagar nu och bara vandrat runt i staden. I morse gick vi upp tidigt och akte till Panamakanalen, vilket var maktigt. Imorgon har vi en flight till Colombia med ett mindre flygplan och pa nagot satt kanner vi att det ar nu resan borjar pa allvar. Vi kopte en guidebok idag och vi ar redo.

Nu har vi snart fardats i tva manader och vi har stott pa en del smaproblem:

Problem 1

Morgan alskar verkligen pizza, jag kan inte namna det for manga ganger. Problemen ar att han sallan far med mig pa en slice.

Losning pa problemet

Morgan sager med bestamd rost "Idag ska jag fan ha en pizza"

Positiv konsekvens

Vi ater gott och Morgan blir jatteglad

Negativ konsekvens

Vi lagger ner mycket pengar och langsiktigt blir vi lyxiga och bekvama

Problem 2

Morgan slarvade bort vart nyinkopta schampo och bada tva vagrade kopa nytt.

Losning pa problemet

Vi vantade tva veckor till vart har var sa fett att vi var tvugna att kopa nytt, det billigaste shampot som visade sig vara ett barnshampo.

Positiv konsekvens

Vi luktar godis och ser anstandiga ut

Negativ konsekvens

Vi blir sugna pa godis

Problem 3

Johan tycker det ar en onodig utgift att lagga pengar pa vatten.

Losning pa problemet

Han forsoker gora sig immun mot bakterierna genom att dricka ett par klunkar ur kranen per dag.

Positiv konsekvens

Han sparar pengar

Negativ konsekvens

Det far tiden avgora

Nu racker det!

Pa aterseende vanner!

Hej goda vanner, nu ar vi tillbaks, allt for er skull. Vi ska forsoka fa med sa myckt som mojligt har, sa vi kommer narmre nutid eftersom vi ar lite efter...

Vi ska borja skriva om Belize, men det kanns ganska avlagset eftersom vi lamnade landet den 12 december.

Vi hamnade i Belize city och tog oss ut till en o vid namn Caye Caulker, en liten o med 1800 invanare. Detta skillde sig mot vara tidigare resemal eftersom har pratar de rastafariengelska, ganska frackt, men fan, for det mesta horde man inte alls vad de snackade om, utan vi bara nickade, log och gjorde tummen upp som de naiva turister vi ar. Caye Caulker ar en valdigt, valdigt slapp o, dar allt gar i slow motion. Locals med rastaflator vandrar runt pa gatorna av sand och tar det lugnt. I borjan tyckte vi det var trevligt att vissa locals gick runt pa gatorna och sjong for sig sjalv och vi sa nagot i stil med "Detta ar sa trevligt, sa har ar det inte alls i Sverige. Sverige ar sa trakigt", men efter nagon dag forstod vi att dessa personer bara var de lokala alkoholisterna som vinglade runt och vi insag att vi visst har detta i Sverige, utanfor ingangen till Ica i Svedala (Stig malare). Vi bodde pa Tinas hostel, som i stort sett lag pa stranden. Vi traffade mycket trevligt folk och en dag akte alla med pa en snorkeltur med segelbat dar vi snorklade med stingrockor, baracudor och hajar. Det var frackt. Dock var dar en tjej pa baten som inte riktigt fick valuta for sina pangar. Hon vagade inte snorkla och hon spydde pa vagen hem. Men hon hade sakert trevligt pa sitt satt. Darefter hade vi vart hittills basta mal pa hela resan. Vikopte nagra stora snappers (fisk) av lokala fiskare, la dom pa grillen pa hostelet, lite salt, lite peppar, lite lime. Killarna stod vid grillen och tjejerna stod i koket och fixade med pasta och annat, klyschigt? Vi njot. Dagen efter gav vi oss ut med vars en pinne och lite fiskelina och skulle fanga egen fisk, dock fick vi bara en liten rackare. Vi fragade en kille med rastaflator om den var atbar, vi fick svaret: "No mon, it´s just a bebi mon". Efter nagra natter lamnade vi Caye Caulker och kommer minnas det som ett mycket harligt och slappt stalle, manga hade klassat det som en paradiso. Inga bilar, gatorna bestaende av sand, palmer overallt och blatt hav.

Darefter var det dags for Guatemala. Vi fortsatte resa med vara Australienska vanner, Guy och Tom plus vara nya Kanadensiska vanner, Chris och JP. Vi upptackte att ett av de mest populara stallen att hanga pa i Guatemala var gransen. Har fanns en massa folk som bara gick runt och gjorde inget.

Vi skulle till staden Flores och forsoka oss pa en mytomspunnen sexdagars vandringstur genom djungeln. Vagen till Flores var skumpig och naturen runtomkring var underbar. Dock ville vi, innan var vandringstur, aka till Tikal, den mest beromda platsen for mayaruiner. Det var valdigt coolt att se och bestiga alla hoga pyramider.

Dagen efter hade vi fixat allt och var redo att ga "into the wild". Vi var ett gang pa atta killar; Vi tva, Tom, Guy, Chris, JP och tva nyfunna Hollandare vid namn Jonathan och Roger (Pa sistone har det slagit oss att Roger ar valdigt lik Vasterman i "Vi pa saltkrakan", enbart 21 ar gammal, respekt!). Sexdagarsturen kallas "El Mirador" och ar valdigt unik. Ungefar 1500 turister gor vandringen varje ar. El Mirador ar en samling pyramider pa en enorm yta dar bade den aldsta och den hogsta mayapyramiden finns. Det som gor det speciellt ar att det inte ar utgravt till mer an 1% och det finns inga vagar dit, sa enda sattet att na pyramiderna ar till fots eller med helikopter. Lagg det pa minnet, for detta kommer vara den storsta turistattraktionen i Guatemala om 10 - 15 ar.

Med oss in i djungel foljde, forutom oss, sju mulasnor med asnedragare, en guide och tva kockar. I det stora hela bestod det av vandring pa stigar, vandring uppfor pyramider, mat och sen somn. Vi var ett harligt gang och vi hade fruktansvart kul varje dag. Det basta var nar vi fick chansen att sova pa den hogsta pyramiden "La Danta". Denna pyramid ar bade hogre och storre an pyramiderna i Egypten och darmed varldens storsta pyramid. I det svartaste morkret foljde var guide oss dit. Vi hade med oss nagra ficklampor och vars ett liggunderlag + tacke. Nar det var femton minuter kvar till pyramider sager var guide "Hall bara till vanster sa kommer ni dit". Dar star vi, atta gringos, mitt i en djungel, fylld med obehagliga djur, utan guide. Radda? inte det minsta. Nar vi gatt fem minuter hor vi markliga laten framfor oss, ungefar som flera hackspettar hackar i trad. Vi blir nyfikna och adrenalinet stiger. Vi kommer narmre och narmre ljudet, vi borjar lysa med vara ficklampor in i djungeln och minst tio ogonpar reflekteras mot oss. Vi forstod ganska snabbt att det var Tapirer, for er som inte vet, ar det ungefar som stora myrslokar. Vi tyckte det ar hur frackt som helst. Helt plotsligt, fran andra sidan stigen kommer tva skrikande tapirer ut precis framfor oss, med riktnig emot oss. Av ren reflex skriker Roger "Circle formation" och alla staller sig i en cirkel, beredda att slass for vara liv. Ni ska veta att detta ar pa allvar, i den stunden var vi verkligen beredda att slass mot naturens mystik. Tapirerna andrar dock riktning och forsvinner tillsammans med de andra in i det djupa morkret. Denna naturupplevelse ar utan tvekan det absolut basta som nagonsin hant oss och det ar svarslaget. Att vara sa nara den vilda naturen ar unikt. Darefter vandrade vi vidare och hittade till slut pyramiden. Vi gick upp pa toppen, ovanfor tradtopparna och borjade lagga vara liggunderlag tillratta. Vi har aldrig sett sa manga stjarnor och stjarnfall. Det var ett morker som man inte kan hitta hemma. P g a all svett efter tapirattacken var natten plagsamt kall, men vart varenda sekund. Vi gick totalt 15 mil pa dessa sex dagar vilket satte sina spar i form av blasor pa fotterna. Fastan det var bland det basta vi gjort kan vi nu saga att vi aldrig mer vill se fler mayapyramider, vi har sett tillrackligt.

djuret som skramde skiten ur oss

Nar vi kom tillbaka till Flores tog vi en valfortjant dusch efter en lang tid utan. Givetvis var det fest som stod pa tur. Efter en bra kvall ute blev vi inbjudna av nagra locals pa efterfest en bit darifran. Eftersom vi var berusade tackade vi sjalvklart ja. Vi forberedde oss val genom att sprida riskerna. Vi lamnade av vara kontokort pa hostelet. Johan tyckte inte att detta var tillrackligt, utan plantrade en del pengar i kalsongerna (i fall i fall). Dock hade han glomt det en timme senare nar han skulle gora nummer tva pa efterfestens toalett, dar han troligtvis tappade pengarna. Vad larde han sig da av detta? Lagom sakerhet ar bast.

Nasta stad pa kartan var Antigua. Dar gick vi pa en vandring uppfor en aktiv vulkan. Det var kampigt men valdigt frackt att se flytande lava. Annars bestod dagarna i Antigua mest av mat, film och fest, en magisk blandning kan vi lova.

Efter sju dagar i Antigua fick vi nog och akte till ett nytt land. Det var Honduras och platsen var on Utila. Vi skulle traffa vara Hollandska vanner dar och fira nyar. Det var mycket lyckat.

Vi har stott pa ett litet problem pa vara resor och det ar det faktum att vi ar dom enda som inte ager en guidebok. Det har gatt valdigt bra hela tiden, men det kraver att vi hela tiden maste traffa folk som ager en guidebok och ar pa vag till samma stalle som vi. Nar vi skulle lamna Utila for att aka till Nicaragua, var vi lite desperata eftersom vi inte riktigt visste var vi skulle eller hur vi skulle ta oss fram. Sa i vantan pa baten borjar vi strategiskt snacka med tva engelska tjejer som ocksa skulle till Nicaragua. Vi utnyttjade deras guidebok till max och forsokte ta foton av sidorna i den. Tack vare det klarade vi oss in till ett nytt land, dar vi nu befinner oss. Skona Nicaragua.

Pa aterseende