-Resans suraste yrkesgrupp: Kassorskor
-Resans snedsteg: Johan trampar i en hundbajs med sina nykopta flip-flops i Honduras. I all ilska slanger han dom i rannstenen.
-Resans slappaste katt: Katten pa hostelet i Leon, Nicaragua
-Resans vaghals: Morgan, som mitt i natten springer genom en tunnel, beryktad for att vara farlig och ramlar i en vattenpol.
-Resans lognhals: Morgan, som senare samma natt (se foregaende punkt) forsoker forklara for folk pa hostelet att han blev ranad, vilket forklarade hans blota flackar.
-Resans locals: Morgan och Johan da de kopte speedos och gick ner pa Ipanema beach.
-Resans varsta mal mat: En burgare pa en Israelisk restaurang i Bogota. Skulle den verkligen vara sa rod och mjuk?
-Resans basta fyllemat: Street tacos i Mexico. Herregud! Falafel, slang dig i vaggen.
-Resans skada: Johan far tva farska tanaglar avsparkade under karnevalen.
-Resans trevligaste nationalitet: Australienare. Dom ar valdigt harliga.
-Resans basta vanner. Guy och Tom fran Australien. Vilka harliga killar, hoppas vi ses snart igen.
-Resans trakigaste by vi spenderat tid i: Puerto Jimenez i Costa Rica. Tur vi skulle till en vacker nationalpark darefter.
-Resans lortgrisar: Vi saklart! Inte fan koper vi shampo eller tval, det ar dyrt.
-Resans mest frekventa skador synliga pa gator och torg: Fellakta ben. Sorgligt, men vanligt forekommande.
-Resans overraskning: Colombia. Mycket vackert land med valdigt trevligt folk.
-Resans missforstand: Morgan ska klippa "enbart nacken" i Salvador,Brasilien. Frisoren "forstar" och gar loss pa haret. Morgan gick besviket darifran.
-Resans "lost in translation": En Sydkoreans van havdar att han ar "drug dealer" hemma i Seoul, menande att han jobbar pa apotek.
-Resans "allergiker": Morgans lapp och ena oga svullnar upp efter ett myggbett.
-Resans mest homosexuella hund: En jycke i en liten by i Guatemala. Hans gangstil avslojade hans laggning direkt.
-Resans slappaste snabbkopskassorska: En kvinna i Honduras, som istallet for att ta betalt, bestammer sig for att amma sin son forst.
-Resans "splurge":Vi foljer med vara Australiensiska vanner till en fin restaurang och slutnotan gar pa 700kr/person. Tur det var gott.
-Resans obekvamingar: Vi, nar vi gar ner med speedos till stranden for forsta gangen. Citat fran dagen: "Jag ar inte alls bekvam..." "Tror du folk kommer skratta?"
-Resans "view": Rio fran sockertoppen, bade fore och efter solnedgangen.
-Resans myt: Att Copacabana och Ipanema ska vara fullt med snygga tjejer i stringbikini. Vem har sagt det?
-Resans jobbigaste musikstil: Raggaton. Hordes mycket i Colombia.
-Resans somntuta: Morgan. Kom igen! Du har sovit i 13 timmar nu, det racker!
-Resans "Det saknar vi fran Sverige": Overkonsumtion av jordnotter och billiga chips. Och familjen, sjalvklart...
-Resans resa: For att ta oss fran Bogota,Colombia till Salvador,Brasilien gjorde vi bara en mellanlandning i Lima, Peru.
-Resans "Det ska jag alltid ha till maten nar jag kommer hem": Lime. Vi larde oss det i Mexico, det ska alltid finnas bredvid vara tallrikar.
-Resans "shopping spree": Panamas flyplats dar vi gar loss pa elektronik och billig rom.
-Resans samsta kop men anda ett "upskattat kop nar jag kommer hem": Johan gar och koper en mandolin i Guatemala och inser efter drygt en manad att det ar ganska trakigt att bara runt pa.
-Resans harligaste kommetar att saga: "Fan vad vi ar trotta pa stranden nu" vetandes att ni dar hemma kommer hata oss efter en sadan kommentar.
-Resans basta beslut: "Vi skiter i Amazonas och dra direkt till karnevalen istallet" Det visade sig vara en av den basta veckan pa hela resan.
-Resans "...tankte in pa det": Johan slagner pa tre raa agg pa pastaratten och sager till Morgan kort darefter: "Ar det verkligen bra att ata raa agg har, kan man inte fa salmonella?"
-Resans luftatare: Morgan. "Ska du inte ata nagot idag Morgan?" "Na, jag at en liten bulle i morse, det klarar jag mig pa".
-Resans mest forekommande drom hos oss bada: Vi reser hemom av nagon anledning, men val hemma kanner vi ett obehag, vi vill bara tillbaka till var resa, men har problem att hitta flygbiljett. Vad betyder detta?
-Resans storsta gral: Morgan kallar Johan "duktigpelle" nar denne bestammer sig for att borsta tanderna och Morgan hoppar over det.
-Resans roligaste vagor: Rio! Hoppa in i tvattmaskinen!
-Resans "Det kunde vi gott gjort mer": Surfa. Det blev bara ett par dagar i Nicaragua.
-Resans basta gest som vi kommer anvanda med pondus nar vi kommer hem: Tummen upp. Anvands valdigt flitigt i Brasilien och ar mycket populart.
-Resans oforbereddingar: Vi forstass. Vi drar ut i djungeln med ett talt, men har inte en tanke pa att ta med liggunderlag, sovsack eller kudde.
-Resans giriga killar: Vi forstass. Nar vi koper en chipspase vantar vi med att oppna den tills vi ar ensamma, allt for att undvika att bjuda andra.
-Resans harligaste sjalvgjorda maltid: En kvall i Belize nar vi och sex andra koper farska fiskar av lokala fiskare och slanger dom pa grillen med kryddor och lime. Hell yeah!
-Resans markligaste unge: En tolvaring i en liten by i Guatemala som pratade bra engelska, tyska och franska. Hur fan ar det mojligt?
-Resans basta lat: Varfor ska man vila??
-Resans raddaste min: Nar vi ankommer till forsta hostelet i Mexico City och Johan inte hittar sitt pass
-Resans skrytare: Nar Johan skryter om att han ar slarvig och har gjort av med alla sina kalsonger, nagra veckor senare hittar vi dom fint nervikta i hans ryggsack.
-Resans Brokeback: Nar Morgan och Johan ¨skedar¨ pa El Mirador (Varldens hogsta Mayatempel)
-Resans tre vanligaste ord: Slapp, Ojojoj och Henke
-Resans nara doden upplevelse: Nar Morgan ska ta foto pa Johan pa ett av templena i Tikal och Johan bestammer sig for att hoppa upp och satta sig pa racket, det han inte tanker pa ar att det ar ett stup bakom honom. Morgan skriker, Johan vad fan gor du!? Oh fy fan... jag tankte mig inte for sa Johan med skakig rost.
-Resans raddhalsar: Vi saklart. Nar vi flyger in over Mexico City och Morgan vander sig till Johan, Gato.... jag har redan sett 4 polisbilar med blaljus pa.... Johan ryter tillbaka, Sa javla onodigt att saga det! ( vi inser dock sen nar vi landat att alla polisbilar kor med blaljus pa varesig det ar uttryckning eller ej )
-Resans samsta raggare: Vi saklart! I Panama City kommer det fram en sot tjej och borjar prata med oss. Det enda vi fragar henne ar om hon vet var vi kan finna en vag. Hon vet inte och Morgan avslutar med, Fäään. Hon gick darifran och efter ett tag insag vi varfor.
-Resans felsagning: Vi ar i Bogota, Colombia pa ett polismuseum. Var polisguide har helt ok engelska och har mycket intressant att prata om. Men nar han pekar pa ett portratt pa en man och sager ¨This is Pablo Eskobar´s ankel¨ (Han skulle saga Uncle) fick man kampa for att inte skratta hogt.
-Resans jobbigaste man: Potatisalskaren pa Belize. Den har mannen alskade verkligen potatis och tog god tid pa sig att valja dom basta, samtidigt star han i vagen for kottdisken sa Morgan och Johan far vanta i 20 min.
-Resans ackligaste streetfood: Potatisniklas i Cartagena, Colombia. Vi lever under ¨MAN SLANGER INTE MAT¨ men efter tva tuggor akte den rakt ner i soptunnan.
-Resans mest patraffande man: RON! Seriost Ron, din tid ar over nu! Ak hem till din lilla laderstuga.
-Resans rastlosaste person: Johan. Oh... Morgan vi gor nagot, kom igen jag pallar inte sitta har! Amen Johan bara lat mig vila 15 min. Ar lite trott efter var 6 timmars vandring runt staden vi gjorde for 2 min sen.
-Resans somnlosaste person: Johan. Men Johan ar det sakert att du inte ska sova mer? Vi kom hem 6 imorse och nu ar klockan bara 8.
tisdag 12 maj 2009
tisdag 5 maj 2009
Halsningar fran tva gourmander!
Hej igen, allt bra i Schweden? Vi har hort att vadret borjar bli bra, kul (Som om vi vi bryr oss...).
Det har hant mycket sist, men vi ska forsoka gora detta inlagg till ett trevligt sadant.
Vi akte som sagt till Santiago och fick en ny stampel i passet, en tvafargad stampel, coolt! Vi akte i stort satt till Santiago for att "fly" pasken i Mendoza(Argentina) och det var ett helt ok val, det visade sig vara en bra stad. Inte battre an bra. Vi gjorde inte sarskilt mycket, gick mest runt och tog det lugnt.
Efter Santiago tog vi en buss till Mendoza och tillbaka in i Argentina. Det fanns en sak vi verkligen ville gora har; Ga pa vinprovning. Vi hade som mal att sorpla vin och lara oss sa mycket som mojligt om denna gudadryck. Vi hyrde cyklar och gjorde som sa manga andra gor, vi cyklade runt till olika vingardar, smakade och larde oss en hel del. Vi cyklade aven till ett stalle dar dom gjorde olivolja. Det var en fullkomligt underbar dag. Avslutningen pa dagen var inte heller fy skam. Vi hyrde cyklar av "Mr. Hugo", en man som nastan var obehagligt vanlig. Nar vi avslutade vart cyklande och lamnade tillbaka cyklarna bjod han oss pa hembrant vin. "ett Malbec", som hans sa vackert uttryckte det.
Det ar latt att bli gourmand har i Argentina och vi forsoker leva efter uttrycket "When in Rome". Med det menas att vi forsoker inmundiga sa mycket mat och dryck har som hemma i Sverige anses vara lyxkrubb. Detta p.g.a att vi inte vill kanna att vi inte gourmanderade (Svenska akedemin valkomnar det nya verbet?) tillrackligt nar vi hade chansen. En harlig roquefort till ett bra rodvin ar inga konstigheter har, men hemma sticker prislappen ivag.
En annan dag fick vi for oss att ta en lokal buss till ett par naturliga varma kallor. Dar badade vi och foryngrade var vita hy.
Efter Mendoza tog vi bussen till Bariloche, ett fint litet stalle som paminde om en skidort i Osterrike. Kallt var det ocksa. Men vi ar ju Svenskar och folk verkar tro att vi ar sa vana vid kyla och att nollgradig temperatur inte biter pa oss. Dom kanske tror att vi har ett extra lager fett under var hud, ungefar som en sjoelefant.
Forsta dagen gjorde vi en mindre vandringstur uppfor ett mindre berg. En uppfriskande vandring som avslutades pa ett cafè hogst upp. Val dar borjad vi prata med en aldre Argentinsk man som hade mycket att fortalja. Det visade sig att han hade bott i Malmo i sina yngre dagar och arbetat som diskare pa Ramlosa brunn. Han hade aven bott i London och avgudat Beatles under dera storhetstid. Inte nog med detta, han hade bott i Los Angeles och jobbat som papparazzi och som dubbel at Jack Nicholson. Han visade oss sitt visitkort och det sag akta ut. Han sa att han varit god van med Jack Nicholson en gang i tiden. Intressant man.
Dagen efter styrde vi upp en cykeltur. Vi var ett gang pa nio stycken fran hostelet och cyklingen visade sig vara helt fantatisk, men aven jobbig. Vyerna var vackra och vi fick ett par bra fotografier.
Tva dagar senare hyrde vi tva bilar och korde mot byn San Martin. Vagen dit praglades av daliga grusvagar och vid ett par tillfallen var vi sakra att underdelen av bilen lossnat. Vi gjorde ett mycket bra kop precis innan var fard borjade; Vi kopte Bruce Springsteens nya album och foll direkt for forstasparet "Outlaw Pete", en lat som motiverade oss att kora pa som om det inte fanns nagon morgondag.
Vid 1600 anlande vi till var slutdestination och val dar hyrde vi en liten lagenhet/stuga. Vi hade en stor asado (grillning pa argentinska) och hade en trevlig kvall. Morgonen efter gick vi upp hyfsat tidigt. Jag, Morgan och en tysk van, Constantin, korde till en flod/back och fiskade efter regnbage och lax. Vadret var underbart och vi hade ett par riktigt skona timmar, dock blev det ingen fisk, men vem bryr sig? Pa kvallen korde vi tillbaka till Bariloche igen och morgonen efter akte fiskartrion soderut till hippiebyn El Bolson. Vi checkade in pa ett mysigt hostel, en liten stuga som nastintill var tom forutom en kille fran Finland. Det sprang runt honor och hundar pa garden. Aven har provade vi pa fiskelyckan. Resultat: tva sma fiskar som slapptes tillbaka. Det var en harlig dag.
Dagen efter var vi tvugna att tvatta vara klader. Vi hade bada fatt lite spontansar pa kroppen och vi misstankte var fiende nummer ett, hygienen, var boven i dramat, darfor gick vi raka vagen till tvatteriet som lag inne i byn. Eftersom vi ville tvatta alla vara klader blev vi tvugna att vandra runt hela dagen i understallsbyxor och vi sag nog lite tontiga ut, men vi intalade oss sjalva att alla tyckte vi var coola och att var utstyrsel var mode anda fran Europa.
Sedan lamnade vi El Bolson och korsade landet till ostkusten och staden Puerto Madryn dar vi nu befinner oss. Vi har varit har i nagra dagar och sett fantastiska saker. I forrgar akte vi pa en heldagstur och fick se bl.a : spackhuggare, sjolejon, sjoelefanter, patagoniska strutsar, lamadjur, armadillo, faglar, en rav m.m. Naturupplevelse indeed.
Nu sitter vi och vantar pa en buss som ska ta oss till staden Rosario som ligger ungefar fyra timmar nordvast om Buenos Aires. Dar ska vi spendera helgen. Bussturen dit ar ungefar 22 timmar.
Ta hand om er
Ciao
Det har hant mycket sist, men vi ska forsoka gora detta inlagg till ett trevligt sadant.
Vi akte som sagt till Santiago och fick en ny stampel i passet, en tvafargad stampel, coolt! Vi akte i stort satt till Santiago for att "fly" pasken i Mendoza(Argentina) och det var ett helt ok val, det visade sig vara en bra stad. Inte battre an bra. Vi gjorde inte sarskilt mycket, gick mest runt och tog det lugnt.
Efter Santiago tog vi en buss till Mendoza och tillbaka in i Argentina. Det fanns en sak vi verkligen ville gora har; Ga pa vinprovning. Vi hade som mal att sorpla vin och lara oss sa mycket som mojligt om denna gudadryck. Vi hyrde cyklar och gjorde som sa manga andra gor, vi cyklade runt till olika vingardar, smakade och larde oss en hel del. Vi cyklade aven till ett stalle dar dom gjorde olivolja. Det var en fullkomligt underbar dag. Avslutningen pa dagen var inte heller fy skam. Vi hyrde cyklar av "Mr. Hugo", en man som nastan var obehagligt vanlig. Nar vi avslutade vart cyklande och lamnade tillbaka cyklarna bjod han oss pa hembrant vin. "ett Malbec", som hans sa vackert uttryckte det.
Det ar latt att bli gourmand har i Argentina och vi forsoker leva efter uttrycket "When in Rome". Med det menas att vi forsoker inmundiga sa mycket mat och dryck har som hemma i Sverige anses vara lyxkrubb. Detta p.g.a att vi inte vill kanna att vi inte gourmanderade (Svenska akedemin valkomnar det nya verbet?) tillrackligt nar vi hade chansen. En harlig roquefort till ett bra rodvin ar inga konstigheter har, men hemma sticker prislappen ivag.
En annan dag fick vi for oss att ta en lokal buss till ett par naturliga varma kallor. Dar badade vi och foryngrade var vita hy.
Efter Mendoza tog vi bussen till Bariloche, ett fint litet stalle som paminde om en skidort i Osterrike. Kallt var det ocksa. Men vi ar ju Svenskar och folk verkar tro att vi ar sa vana vid kyla och att nollgradig temperatur inte biter pa oss. Dom kanske tror att vi har ett extra lager fett under var hud, ungefar som en sjoelefant.
Forsta dagen gjorde vi en mindre vandringstur uppfor ett mindre berg. En uppfriskande vandring som avslutades pa ett cafè hogst upp. Val dar borjad vi prata med en aldre Argentinsk man som hade mycket att fortalja. Det visade sig att han hade bott i Malmo i sina yngre dagar och arbetat som diskare pa Ramlosa brunn. Han hade aven bott i London och avgudat Beatles under dera storhetstid. Inte nog med detta, han hade bott i Los Angeles och jobbat som papparazzi och som dubbel at Jack Nicholson. Han visade oss sitt visitkort och det sag akta ut. Han sa att han varit god van med Jack Nicholson en gang i tiden. Intressant man.
Dagen efter styrde vi upp en cykeltur. Vi var ett gang pa nio stycken fran hostelet och cyklingen visade sig vara helt fantatisk, men aven jobbig. Vyerna var vackra och vi fick ett par bra fotografier.
Tva dagar senare hyrde vi tva bilar och korde mot byn San Martin. Vagen dit praglades av daliga grusvagar och vid ett par tillfallen var vi sakra att underdelen av bilen lossnat. Vi gjorde ett mycket bra kop precis innan var fard borjade; Vi kopte Bruce Springsteens nya album och foll direkt for forstasparet "Outlaw Pete", en lat som motiverade oss att kora pa som om det inte fanns nagon morgondag.
Vid 1600 anlande vi till var slutdestination och val dar hyrde vi en liten lagenhet/stuga. Vi hade en stor asado (grillning pa argentinska) och hade en trevlig kvall. Morgonen efter gick vi upp hyfsat tidigt. Jag, Morgan och en tysk van, Constantin, korde till en flod/back och fiskade efter regnbage och lax. Vadret var underbart och vi hade ett par riktigt skona timmar, dock blev det ingen fisk, men vem bryr sig? Pa kvallen korde vi tillbaka till Bariloche igen och morgonen efter akte fiskartrion soderut till hippiebyn El Bolson. Vi checkade in pa ett mysigt hostel, en liten stuga som nastintill var tom forutom en kille fran Finland. Det sprang runt honor och hundar pa garden. Aven har provade vi pa fiskelyckan. Resultat: tva sma fiskar som slapptes tillbaka. Det var en harlig dag.
Dagen efter var vi tvugna att tvatta vara klader. Vi hade bada fatt lite spontansar pa kroppen och vi misstankte var fiende nummer ett, hygienen, var boven i dramat, darfor gick vi raka vagen till tvatteriet som lag inne i byn. Eftersom vi ville tvatta alla vara klader blev vi tvugna att vandra runt hela dagen i understallsbyxor och vi sag nog lite tontiga ut, men vi intalade oss sjalva att alla tyckte vi var coola och att var utstyrsel var mode anda fran Europa.
Sedan lamnade vi El Bolson och korsade landet till ostkusten och staden Puerto Madryn dar vi nu befinner oss. Vi har varit har i nagra dagar och sett fantastiska saker. I forrgar akte vi pa en heldagstur och fick se bl.a : spackhuggare, sjolejon, sjoelefanter, patagoniska strutsar, lamadjur, armadillo, faglar, en rav m.m. Naturupplevelse indeed.
Nu sitter vi och vantar pa en buss som ska ta oss till staden Rosario som ligger ungefar fyra timmar nordvast om Buenos Aires. Dar ska vi spendera helgen. Bussturen dit ar ungefar 22 timmar.
Ta hand om er
Ciao
onsdag 29 april 2009
Varldens pulsadra; Argentina
De sager att vin ar bra for hjartat. Vi kommer komma hem med superhjartan.
Nu har vi varit i Argentina och vilket fantastiskt land det ar. Dock ska vi vanta med att skriva om det eftersom vi inte orkar skriva om det just nu. Istallet ska vi ga till en narbelagen pub och se Arsenal - Manchester United.
Vi bada har drabbats av monetara problem och har darfor beslutat att oppna en fond dar ni kan stodja oss med era bidrag. Skicka pengar till postgiro: 24534-2 och mark kuvertet "Stod di svaga".
Hej hej
Nu har vi varit i Argentina och vilket fantastiskt land det ar. Dock ska vi vanta med att skriva om det eftersom vi inte orkar skriva om det just nu. Istallet ska vi ga till en narbelagen pub och se Arsenal - Manchester United.
Vi bada har drabbats av monetara problem och har darfor beslutat att oppna en fond dar ni kan stodja oss med era bidrag. Skicka pengar till postgiro: 24534-2 och mark kuvertet "Stod di svaga".
Hej hej
fredag 24 april 2009
fredag 10 april 2009
Hej
Efter vart underbara besok i nationalparken Foz do Iguaçu tog vi nattbussen till norra staden Salta. Vi kom fram och tog in pa ett hostel som var valdigt trevligt och billigt. Forsta dagarna spenderade vi genom att utforska staden och kopa lite indiansaker. Efter ett par dagar tog vi oss i kragen och hyrde en bil i jakt pa vacker natur langs grusvagarna. Dock var det ett lite nervost mote med bilen eftersom det var fyra manader sen vi manovrerade ett sadant fordon. For att bevisa var ringrostighet kan det namnas att vi hade en vild diskussion nagra dagar innan om var pedalerna satt och Morgan vid ett tillfalle hojde rosten och sa "Man anvander val for fan inte kopplingen nar man bromsar!". Utflykten visade sig vara i varldsklass och naturen vi fick se var oslagbar. Vi spenderade ytterligare nagra dagar i denna staden utan att gora sarskilt mycket. En dag vandrade vi uppfor en hog trappa och sag en orm, det var kul tyckte vi.
Hostelet vi bodde pa var fullt av trevliga Israeler och en aldre indianman. Denna frammande indianmannen kom fran ingenstans och lat sig horas. han lat sig verkligen horas. Andra natten vaknar vi bada av nagot som later som ett trasigt anglok kor rakt igenom rummet. Efter ett par oroliga sekunder lokaliserar vi snabbt kallan for detta ljud; indianmannens nasa. Vi har hort folk snarka forr, men detta var nagot fullkomligt omanskligt och det resulterade i en forstord somn. Det tog ett bra tag innan vi kunde somna om. Samma sak hande de tva efterkommande natterna och tredje gangen fick vi nog. Vi var fyra andra i rummet och klockan 0400 pa morgonen lag vi alla vakna, utom indianmannen forstass. Alla var irriterade och maktlosa, sa det forsta vi alla fick gora var att byta rum och indianmannen fick sova ensam. Nu sover vi vi som sma bebisar.
En dag fick vi for oss att prova pa en klassisk Argentinsk grillbricka, nagot som vi inte alls sag fram emot faktiskt. Vi hade ju sett bilder och visste att det fanns en chans att den var full med organ. Det visade sig att vi hade ratt. Vi at en femtedel av vad som fanns pa grillbrickan och kottprodukter som lag kvar efter att vi lamnade restaurangen var hjarta, blodkorv, ovrig korv och ovrigt organ. Vi madde psykiskt daligt efter restaurangbesoket. Vi kan inte ata en potpurri av organ, det ar fel. Vi var tvugna att ga till narmsta cafè och smorja halsen med vars en dubbel espresso, eller expresso som dom kallar det har.
Efter en vecka i Salta fick vi nog och tog bussen till Cordoba, en stad med ca. 1,2 miljoner invanare. Vi spenderade tva dagar med att vandra runt i staden. Vi tog en snabbtur till en narliggande by dar Che Guevarra vaxte upp, men museet var stangt, sa vi fick vanda pa klacken och aka hem igen. Dag tre fick vi for oss att rida hast. Vi har pratat om detta sedan Mexiko, men aldrig kommit till skott. Nu fick vi en riktigt bra chans och tog sjalvklart vara pa det. Vi ville vara cowboys i tva dagar. Vi kom till till byn dar hastarna stod och betade. Jag fick den lite storre hasten och Morgan den lille prickige hasten. Var guide Marcelo var en skon prick, han tog oss pa sma aventyr i den harliga naturen. Vi red over sma floder, upp och ner for branta klippvaggar och genom sma byar. Marcelo kunde saga saker som inte alltid stamde overens med verkligheten.
Redan fran borjan blev det missforstand. Han blandade ihop Sverige och Schweiz och lata(las:fega) som vi var orkade vi inte ratta honom. Inte visste vi att han visste sa mycket om Schweiz. I tva dagar fick vi stolt beratta om vart varldskanda chocklad och vara gokur. Vi var Schweiziska patrioter. Vid ett tillfalle fragade Marcelo oss om vi pratade tyska i Schweiz. Vi svarade, nagot tvetydigt "Na inte riktigt, vi pratar nagon blandning". Framat kvallen da vi stod och grillade var Johan nara att avsloja oss genom att saga nagot i stil med "In Sweden we....", men han rattade snyggt till det genom att mummla nagon nonsen och slutforde aldrig meningen.
Vi spenderade natten i en fin stuga i odemarken och morgonen efter borjade vi dagen med att ta ett dopp i en mindre fors utanfor dorren. Kallt som fan, men val vart det.
Nu sitter vi fortfarande i Cordoba, i vantan pa att var 16-timmarsbuss till Santiago ska avga. Vi ska spendera ett par natter dar, dricka vin och slappa (och givetvis fa en ny stampel i passet). Darefter bar det av tillbaka till Argentina och vinimperiet Mendoza. Mer om detta i nasta inlagg, som beraknas publiceras lagom till var hemkomst. Bilder kommer snart.
ps. "Bilder kommer snart" ar relativt. Det ar vi som bestammer hur "snart" definieras, sa inget gnall om det tack." ds.
Vi vill aven att ni kommenterar vara inlagg. Ni tjatar pa oss om vara inlagg, men inte kan ni skriva nagot uppmuntrande (Ni fa som gor det behover inte kanna er traffade).
Tack for oss // Gato & Snake
Hostelet vi bodde pa var fullt av trevliga Israeler och en aldre indianman. Denna frammande indianmannen kom fran ingenstans och lat sig horas. han lat sig verkligen horas. Andra natten vaknar vi bada av nagot som later som ett trasigt anglok kor rakt igenom rummet. Efter ett par oroliga sekunder lokaliserar vi snabbt kallan for detta ljud; indianmannens nasa. Vi har hort folk snarka forr, men detta var nagot fullkomligt omanskligt och det resulterade i en forstord somn. Det tog ett bra tag innan vi kunde somna om. Samma sak hande de tva efterkommande natterna och tredje gangen fick vi nog. Vi var fyra andra i rummet och klockan 0400 pa morgonen lag vi alla vakna, utom indianmannen forstass. Alla var irriterade och maktlosa, sa det forsta vi alla fick gora var att byta rum och indianmannen fick sova ensam. Nu sover vi vi som sma bebisar.
En dag fick vi for oss att prova pa en klassisk Argentinsk grillbricka, nagot som vi inte alls sag fram emot faktiskt. Vi hade ju sett bilder och visste att det fanns en chans att den var full med organ. Det visade sig att vi hade ratt. Vi at en femtedel av vad som fanns pa grillbrickan och kottprodukter som lag kvar efter att vi lamnade restaurangen var hjarta, blodkorv, ovrig korv och ovrigt organ. Vi madde psykiskt daligt efter restaurangbesoket. Vi kan inte ata en potpurri av organ, det ar fel. Vi var tvugna att ga till narmsta cafè och smorja halsen med vars en dubbel espresso, eller expresso som dom kallar det har.
Efter en vecka i Salta fick vi nog och tog bussen till Cordoba, en stad med ca. 1,2 miljoner invanare. Vi spenderade tva dagar med att vandra runt i staden. Vi tog en snabbtur till en narliggande by dar Che Guevarra vaxte upp, men museet var stangt, sa vi fick vanda pa klacken och aka hem igen. Dag tre fick vi for oss att rida hast. Vi har pratat om detta sedan Mexiko, men aldrig kommit till skott. Nu fick vi en riktigt bra chans och tog sjalvklart vara pa det. Vi ville vara cowboys i tva dagar. Vi kom till till byn dar hastarna stod och betade. Jag fick den lite storre hasten och Morgan den lille prickige hasten. Var guide Marcelo var en skon prick, han tog oss pa sma aventyr i den harliga naturen. Vi red over sma floder, upp och ner for branta klippvaggar och genom sma byar. Marcelo kunde saga saker som inte alltid stamde overens med verkligheten.
Redan fran borjan blev det missforstand. Han blandade ihop Sverige och Schweiz och lata(las:fega) som vi var orkade vi inte ratta honom. Inte visste vi att han visste sa mycket om Schweiz. I tva dagar fick vi stolt beratta om vart varldskanda chocklad och vara gokur. Vi var Schweiziska patrioter. Vid ett tillfalle fragade Marcelo oss om vi pratade tyska i Schweiz. Vi svarade, nagot tvetydigt "Na inte riktigt, vi pratar nagon blandning". Framat kvallen da vi stod och grillade var Johan nara att avsloja oss genom att saga nagot i stil med "In Sweden we....", men han rattade snyggt till det genom att mummla nagon nonsen och slutforde aldrig meningen.
Vi spenderade natten i en fin stuga i odemarken och morgonen efter borjade vi dagen med att ta ett dopp i en mindre fors utanfor dorren. Kallt som fan, men val vart det.
Nu sitter vi fortfarande i Cordoba, i vantan pa att var 16-timmarsbuss till Santiago ska avga. Vi ska spendera ett par natter dar, dricka vin och slappa (och givetvis fa en ny stampel i passet). Darefter bar det av tillbaka till Argentina och vinimperiet Mendoza. Mer om detta i nasta inlagg, som beraknas publiceras lagom till var hemkomst. Bilder kommer snart.
ps. "Bilder kommer snart" ar relativt. Det ar vi som bestammer hur "snart" definieras, sa inget gnall om det tack." ds.
Vi vill aven att ni kommenterar vara inlagg. Ni tjatar pa oss om vara inlagg, men inte kan ni skriva nagot uppmuntrande (Ni fa som gor det behover inte kanna er traffade).
Tack for oss // Gato & Snake
torsdag 2 april 2009
fredag 13 mars 2009
Aight! Nu ar vi tillbaka, glada och bruna. Vi fortsatte var harliga vistelse i Rio ett tag till. Vi bytade hostel ett par ganger, allt for att hitta det billigaste, ty Brasilien ar dyrt kara vanner. Vi flyttade till ett hostel i Copacabana, det var ok, inget markvardigt, dock uppmarksammade vi en marklig sak;
Hostelet var belaget framfor ett sjukhus och hade utsikt mot akutintagningen (vilken view!). Det nagot komiska som slog oss varje dag var att ambulanserna som kom akut maste backa in cirka 60 - 70 meter for att kunna lamna av patienten, da det inte fanns nagon vandplats. otur for dom som har farit riktigt illa och behover vard snabbt.
Byggledaren sa "Tankte inte pa det..." (sa, nu fick vi in lite humor fran Lorryganget for var lite aldre publik)
Vi vill avsluta detta inlagg med att forvarna er om att vi inte kommer vara samma personer nar vi kommer hem till Sverige.
Vi ska namna ett par saker som kommer vara annorlunda med oss.
- Vi kommer tuta innan vi kor in i en korsning for att forvarna medtrafikanter att "Har kommer jag"
- Vi kommer kora mot rott om det ar ledigt.
- Vi kommer bli forbannade lattare, eftersom i Brasilien har man attityd.
- Vi kommer bli riktigt forbannade nar det bjuds pa tacos hemma eftersom, sa ser inte riktiga tacos ut.
- Vi kommer vara arroganta och i konversationer saga till motparten att "...Vi ar beresta, vi har varit runt och sett varlden, vi vet hur det gar till..."
- Vi kommer inte vanta pa bussen vid busstationen, utan 50 meter darifran, och sedan vinka in bussen till vagkanten nar den kommer.
- Vi kommer bara vara nyinkopta speedos. Inte bara pa stranden, utan aven nar vi gar och handlar. Garna med en lang t-shirt som tacker vara speedos, sa att det ser ut som vi gar nakna darunder.
- Vi kommer dricka en och annan ol varje dag.
- Vi kommer kalla alla er for gringos.
- Vi kommer klaga pa att det ar for kallt nar det ar 25 grader.
- Vi kommer duscha tva-tre ganger i veckan och da oftast utan tval och shampoo.
- Vi kommer raka saga visa ord pa spanska.
T-t-t-t-t that`s all folks
Ta`t lugnt i Schweden, vi ses den 24 eller 25 maj. Jag tror planet landar 25.
CIAO (bilder kommer snart)
Hostelet var belaget framfor ett sjukhus och hade utsikt mot akutintagningen (vilken view!). Det nagot komiska som slog oss varje dag var att ambulanserna som kom akut maste backa in cirka 60 - 70 meter for att kunna lamna av patienten, da det inte fanns nagon vandplats. otur for dom som har farit riktigt illa och behover vard snabbt.
Byggledaren sa "Tankte inte pa det..." (sa, nu fick vi in lite humor fran Lorryganget for var lite aldre publik)
Efter ett par dagar dar flyttade vi till ett annat hostel belaget mitt emellan Ipanema och Copacabana, sa varje morgon(las:eftermiddag) gick vi ut genom porten och sa "Vilken strand tar vi idag? "Ippa" eller "Coppe"? Vi njot. Hostelet var ett ratthal dock, men laget var priceless.
Efter att spendera manga dagar i Rio sa forstod vi ganska snabbt att for att vara riktigt cool pa stranden sa kravs speedos. Fula surfarshorts ar for nordar! Vi gick raka vagen till ett stort mall pa jakt efter speedos, eller badbrallor som det kallas i folkmun. Vi hittade vars ett par badbrallor som passoade oss bra (Morgan har dock pa efterhand sagt att han tycker hans ar for sma runt rumpan. Han tycker det spanner). Vi upptackte dagen efter, nar vi skulle anvanda vara badbrallor for forsta gangen, att vi inte hade det sjalvfortroendet som kravdes for att bara dom. Vi fick stotta varandra hela dagen. "Det ser bra ut Morgan", "Det ser inte alls konstigt ut Johan".
Nu har vi dock fatt sjalvfortroende och vi har sagt saker som "Jag kommer latt anvanda dessa pa stranden i Sverige" och "Dessa ska jag anvanda pa Svedalabadet i sommar". Vi far se hur det gar. Men det ar en sak som vi inte ar redo for an. De aldre herrarna som bar badbrallor brukar ofta ga runt med dom pa stan och i affarer, ofta med en lang troja. Kombinationen badbrallor och lang t-shirt skapar ofta en syn som i Sverige kan anses stotande, ni forstar, det ser ut som mannen ar naken under t-shirten.
En dag akte vi med pa en favela tour, nagot som vi tyckte var intressant, vi har fatt en helt annan bild av favelas efter detta. Tummen upp!
Till slut kande vi att det var dags att saga stopp. Inget mer Rio, vi behovde rora oss. Vi tog en buss till Sao Paulo. Vi stannade bara har tva natter men hade en underbar forstadag. Vi anlande till Sao Paulo lagom for ett stort mote i den Brasilianska ligan. (Sporten ar fotboll saklart). Vi ville se denna match av en anledning. Legenden Ronaldo, aven kallad "Tjocke-Ronaldo" (enbart for att inte blanda ihop honom med Christiano Ronaldo), skulle spela med sitt lag Corihintas.
Nar vi anlande till stadion stotte vi pa ett problem som vi inte sag komma. Biljetterna var slut... Detta var namligen en stor match, ett derby med mycket folk. Hur ska vi losa detta da? Vi ansag att var enda chans vara att kopa biljtter pa svarta marknaden eller hoppas pa ett mirakel. Vi valde det senare. Vi gjorde ett strategiskt drag. Vi stallde oss utanfor VIP-ingangen och hoppades att nagon skulle tycka synd om oss turister. (Vi visste att det fanns en chans eftersom vi har blivit priviligerade p.g.a vart vasterlandska utseende forut under denna resa.) Nar matchen precis har borjat kallar en av vakterna pa oss. Han sager at oss att komma in. Han ger oss vars en biljett och leder oss till VIP-sektionen. Vi ar bada helt uppspelta och forstar knappt vad som hander. Nar vi lugnat oss borjar vi titta pa matchen. Stamningen var galen, folk skriker och jublar och nar Ronaldos lag Corihintas gor mal exploderar stadion. Gashud indeed. I halvtid minglade vi med eliten och drack gratis kaffe.
Dagen efter tar vi en heldag i Sao Paulo. Vi vandrar runt och tittar pa staden. En mycket vacker stad. Inte sa mycket for turister, men staden var ren, fin och full med folk. Sao Paulo ar en produktiv stad med mycket affarsomrade. Dom har aven varldens fjarde eller femte storsta borsmarknad.
Vi lamnar sedan Sao Paulo och Brasililen for vackra Argentina och det ar har vi sitter nu. Vi har varit i Argentina i tva dagar nu och ar redan foralskade. Det ar mycket billigare, finare, folk talar spanska igen och matkulturen i har ar battre. Igar var vi i nationalparken Foz do Iguaçu och tittade pa enorma vattenfall. Det var fint och maktigt. Idag tankte vi ta en dagstrip till Paraguay och handla billiga saker, men tiden rusar ivag sa vi far se. I vilket fall som helst sa drar vi vidare imorron. Vi ska ta en buss som tar 23 timmar. Den tar oss till staden Salta i norra Argentina.
Vi vill avsluta detta inlagg med att forvarna er om att vi inte kommer vara samma personer nar vi kommer hem till Sverige.
Vi ska namna ett par saker som kommer vara annorlunda med oss.
- Vi kommer tuta innan vi kor in i en korsning for att forvarna medtrafikanter att "Har kommer jag"
- Vi kommer kora mot rott om det ar ledigt.
- Vi kommer bli forbannade lattare, eftersom i Brasilien har man attityd.
- Vi kommer bli riktigt forbannade nar det bjuds pa tacos hemma eftersom, sa ser inte riktiga tacos ut.
- Vi kommer vara arroganta och i konversationer saga till motparten att "...Vi ar beresta, vi har varit runt och sett varlden, vi vet hur det gar till..."
- Vi kommer inte vanta pa bussen vid busstationen, utan 50 meter darifran, och sedan vinka in bussen till vagkanten nar den kommer.
- Vi kommer bara vara nyinkopta speedos. Inte bara pa stranden, utan aven nar vi gar och handlar. Garna med en lang t-shirt som tacker vara speedos, sa att det ser ut som vi gar nakna darunder.
- Vi kommer dricka en och annan ol varje dag.
- Vi kommer kalla alla er for gringos.
- Vi kommer klaga pa att det ar for kallt nar det ar 25 grader.
- Vi kommer duscha tva-tre ganger i veckan och da oftast utan tval och shampoo.
- Vi kommer raka saga visa ord pa spanska.
T-t-t-t-t that`s all folks
Ta`t lugnt i Schweden, vi ses den 24 eller 25 maj. Jag tror planet landar 25.
CIAO (bilder kommer snart)
lördag 7 mars 2009
Hola
"...Ni ar daliga pa att uppdatera er blogg"
"...Ni borde skammas"
"...Alskar ni oss inte?"
Det ar ett axplock av de kommentarer jag och Morgan har fatt sta ut med den senaste tiden. Med all ratt kanske? Vi vet att vi ar daliga pa att uppdatera och vi ber om ursakt for det, men det ar svart. Antingen ligger vi pa stranden, dricker en kall ol, ar pa karneval eller tittar pa en fotbollsmatch infor 75000 askadare.
HURSOMHELST, Var tid i Colombia var helt underbar. Vi spenderade tiden pa tre olika platser, forst Cartagena vid kusten, sedan Medellin och sist Bogota.
Vi far val borja med Cartagena da(det var en evighet sedan vi var dar).
Vi tog ett litet propellerplan fran Panama city till Cartagena och checkade in pa ett hostel. Vi tog det valdigt lugnt har. Vi vandrade runt pa gatorna och at och gjorde sa lite som mojligt. Den enda riktiga utflykt vi gjorde var till en lervulkan (se bild i foregaende blogg). Det tyckte vi var kul.
Vi spenderade ungefar en vecka i Cartagena och vi hade hur bra som helst. (Cartagena ar nog den mest turistiska platsen i Colombia).
Efter en harlig vecka tog vi bussen till Medellin och anlande tidigt pa morgonen. Vi tog in pa ett fint hostel i det finaste omradet i staden. Fint ska det vara!
Ganska snabbt blev vi bada foralskade i Medellin. Staden var ren och fin och folket var trevliga. Det slutade med att vi stannade dar i tva veckor! Vi kom in i rutiner och det bler mer som en harlig vardag. Vi gjorde inga turistiska saker utan vi tog det bara lugnt.
Som ni laste i forra inlagget var det ungefar vid den tidpunkten vi ocksa bestamde oss for att dra till karnevalen, sa vi hade mindre tid i Colombia an vantat. Vi tog bussen till Bogota och stannade dar tre natter. Morgan gillade det inte, jag tyckte det var helt ok. Det regnade och var kallt, nagot som vi inte alls ar vana vid. Sa det var bara att plocka fram flanellskortorna och understallen, for inte hade dom varme pa hostelet heller. Det mesta var annorlunda har jamfort med Medellin. Hojdpunkten var nar vi har pa polismuséet och fick se manga intressanta saker. Visste ni t.ex. att Husqvarna en gang i tiden tillverkat pistoler?
Efter tre natter i "Bogge" tog vi flyget till Salvador, dock en valdigt marklig rutt. Forst flog vi inom Lima, Peru(sa nu har vi varit dar ocksa), sen till Sao Paola och darefter till Salvador.
Val i Salvador motte vi upp med vara Australiensiska vanner och slngde in vara grejor i vart kommande hem for karnevalen. Vi var nog dom tva turisterna i hela Salvador som levde bast och billigast. Vi betalade 800kr for hela veckan och bodde i en fin lagenhet i perfekt lage. Tack Australiensiska vanner for det!
Det ar svart att kortfattat forklara vad karnevalen gar ut pa. For tt uppleva den till fullo, sa koper man en speciell troja som ger en tillstand att vara "innanfor repen", annars star man utanfor och tittar, man ar s.k popcorn(star och hoppar upp och ner).
Att kopa en sadan har troja ar inte billigt, vi betalade drygt 600kr for en och vi kopte troja tre ganger, sa det var en dyr vecka. Inte nog med det, en dag bestamde vi alla att vi skulle ga pa en finare restaurang. Det var trevligt och vi vantade oss att notan skulle bli runt 300kr, vi hade fel. Vi fick betala 600kr per person. Dyraste maltiden i vara liv, men fan vad gott det var. Jesus hade varit en gladare manniska om han atit detta istallet for brod och vin vid sin sista maltid.
Det ar komiskt att se alla turister, inklusive oss, dansa. Brasiliarna har rytmerna i blodet, men vi ser bara dumma ut. Den enda danskulturen vi har nufortiden ar discodans och den dansen annamas inte under karnevalen. Vart dansarv ar val heller inget skryta med? Folkdans och foxtrot. Inte konstigt vi aldrig kommer kunna dansa samba. Men med ett par ol och Caipirinhas (Brasiliansk drink) i blodet och alla kan dansa.
Aven om vi, efter en veckas fest och dans, fick tampas med utmattning, trotthet, forstord budget och avsparkade tanaglar, sa ar summan av kardemumman en helt underbar vecka, antgligen den roligaste veckan hittills pa resan.
Direkt efter karnevalen gick vi pa resandet igen. Tanken var att vi skulle ta det lugnt och sakta rora oss ner mot Rio. Istallet drog vi direkt till Rio eftersom vi horde att det skulle vara en stor fotbollsmatch pa Maracanãstadion. En 28 timmars bussresa, dar min fodelsedag fick firas, tog oss till var slutdestination. 28 timmar later mycket, det ar det ocksa, speciellt om man ar magsjuk. Direkt nar vi anlande till Rio tog vi in pa ett hostel och gick arefter direkt ut for att kanna pa nattlivet och fira min fodelsedag. Det var kul. Kvallen forstordes dock nar Morgan skulle vara snall och ge mig en fodelsedagskorv (den meningen later inte bra..) Jag pratar om en varmkorv dom saljer pa gatorna har. Jag uppskattade verkligen tanken fran Morgan, men dom korvarna smakade inte bra kan vi lova. Dom var overfyllda med inlagda gronsaker och pa toppen lag ett litet vaktelagg. USCH!.
Dagen efter var det dags for den stora fotbollsmatchen. Pulsen var hog pa vag mot stadion, supporters overallt och vi bada hade gashud. Matchen var mellan Botafogo - FC Recende. En final i den Brasilianska cupen kan man saga. 75000 pa laktarna och fullt os, vilken kansla. Hur ar det mojligt att ga och titta pa MFF efter det har?
Dagen efter det akte vi upp till sockertoppen och spenderade kvallen med att avnjuta solnedgangen och utsikten over hela Rio.
Vi ar fortfarande i Rio och ska sakert var har i tva veckor till, har finns mycket att gora, dock ar vara pengar snart slut, men det loser sig. Vi kan sova pa stranden.
Nu ska vi snart till Copacabana och utsatta vara vita kroppar for direkt solljus, men innan det ska vi kopa speedos sa att vi ser ut som riktiga locals.
(Rolig sak som hande i Rio: Morgan ar valdigt intresserad av flygplan, sa mitt under fotbollsmatchen, mitt i en konversation sager Morgan plotsligt:
- Det flygplanet har landningshjulen ute, det maste landa har runt hornet.)
ps. Vi gillar laget ds.
Ha det bra i Sverige, vi har hort att det ar kallt och trakigt.
(Bilder finns har under)
"...Ni borde skammas"
"...Alskar ni oss inte?"
Det ar ett axplock av de kommentarer jag och Morgan har fatt sta ut med den senaste tiden. Med all ratt kanske? Vi vet att vi ar daliga pa att uppdatera och vi ber om ursakt for det, men det ar svart. Antingen ligger vi pa stranden, dricker en kall ol, ar pa karneval eller tittar pa en fotbollsmatch infor 75000 askadare.
HURSOMHELST, Var tid i Colombia var helt underbar. Vi spenderade tiden pa tre olika platser, forst Cartagena vid kusten, sedan Medellin och sist Bogota.
Vi far val borja med Cartagena da(det var en evighet sedan vi var dar).
Vi tog ett litet propellerplan fran Panama city till Cartagena och checkade in pa ett hostel. Vi tog det valdigt lugnt har. Vi vandrade runt pa gatorna och at och gjorde sa lite som mojligt. Den enda riktiga utflykt vi gjorde var till en lervulkan (se bild i foregaende blogg). Det tyckte vi var kul.
Vi spenderade ungefar en vecka i Cartagena och vi hade hur bra som helst. (Cartagena ar nog den mest turistiska platsen i Colombia).
Efter en harlig vecka tog vi bussen till Medellin och anlande tidigt pa morgonen. Vi tog in pa ett fint hostel i det finaste omradet i staden. Fint ska det vara!
Ganska snabbt blev vi bada foralskade i Medellin. Staden var ren och fin och folket var trevliga. Det slutade med att vi stannade dar i tva veckor! Vi kom in i rutiner och det bler mer som en harlig vardag. Vi gjorde inga turistiska saker utan vi tog det bara lugnt.
Som ni laste i forra inlagget var det ungefar vid den tidpunkten vi ocksa bestamde oss for att dra till karnevalen, sa vi hade mindre tid i Colombia an vantat. Vi tog bussen till Bogota och stannade dar tre natter. Morgan gillade det inte, jag tyckte det var helt ok. Det regnade och var kallt, nagot som vi inte alls ar vana vid. Sa det var bara att plocka fram flanellskortorna och understallen, for inte hade dom varme pa hostelet heller. Det mesta var annorlunda har jamfort med Medellin. Hojdpunkten var nar vi har pa polismuséet och fick se manga intressanta saker. Visste ni t.ex. att Husqvarna en gang i tiden tillverkat pistoler?
Efter tre natter i "Bogge" tog vi flyget till Salvador, dock en valdigt marklig rutt. Forst flog vi inom Lima, Peru(sa nu har vi varit dar ocksa), sen till Sao Paola och darefter till Salvador.
Val i Salvador motte vi upp med vara Australiensiska vanner och slngde in vara grejor i vart kommande hem for karnevalen. Vi var nog dom tva turisterna i hela Salvador som levde bast och billigast. Vi betalade 800kr for hela veckan och bodde i en fin lagenhet i perfekt lage. Tack Australiensiska vanner for det!
Det ar svart att kortfattat forklara vad karnevalen gar ut pa. For tt uppleva den till fullo, sa koper man en speciell troja som ger en tillstand att vara "innanfor repen", annars star man utanfor och tittar, man ar s.k popcorn(star och hoppar upp och ner).
Att kopa en sadan har troja ar inte billigt, vi betalade drygt 600kr for en och vi kopte troja tre ganger, sa det var en dyr vecka. Inte nog med det, en dag bestamde vi alla att vi skulle ga pa en finare restaurang. Det var trevligt och vi vantade oss att notan skulle bli runt 300kr, vi hade fel. Vi fick betala 600kr per person. Dyraste maltiden i vara liv, men fan vad gott det var. Jesus hade varit en gladare manniska om han atit detta istallet for brod och vin vid sin sista maltid.
Det ar komiskt att se alla turister, inklusive oss, dansa. Brasiliarna har rytmerna i blodet, men vi ser bara dumma ut. Den enda danskulturen vi har nufortiden ar discodans och den dansen annamas inte under karnevalen. Vart dansarv ar val heller inget skryta med? Folkdans och foxtrot. Inte konstigt vi aldrig kommer kunna dansa samba. Men med ett par ol och Caipirinhas (Brasiliansk drink) i blodet och alla kan dansa.
Aven om vi, efter en veckas fest och dans, fick tampas med utmattning, trotthet, forstord budget och avsparkade tanaglar, sa ar summan av kardemumman en helt underbar vecka, antgligen den roligaste veckan hittills pa resan.
Direkt efter karnevalen gick vi pa resandet igen. Tanken var att vi skulle ta det lugnt och sakta rora oss ner mot Rio. Istallet drog vi direkt till Rio eftersom vi horde att det skulle vara en stor fotbollsmatch pa Maracanãstadion. En 28 timmars bussresa, dar min fodelsedag fick firas, tog oss till var slutdestination. 28 timmar later mycket, det ar det ocksa, speciellt om man ar magsjuk. Direkt nar vi anlande till Rio tog vi in pa ett hostel och gick arefter direkt ut for att kanna pa nattlivet och fira min fodelsedag. Det var kul. Kvallen forstordes dock nar Morgan skulle vara snall och ge mig en fodelsedagskorv (den meningen later inte bra..) Jag pratar om en varmkorv dom saljer pa gatorna har. Jag uppskattade verkligen tanken fran Morgan, men dom korvarna smakade inte bra kan vi lova. Dom var overfyllda med inlagda gronsaker och pa toppen lag ett litet vaktelagg. USCH!.
Dagen efter var det dags for den stora fotbollsmatchen. Pulsen var hog pa vag mot stadion, supporters overallt och vi bada hade gashud. Matchen var mellan Botafogo - FC Recende. En final i den Brasilianska cupen kan man saga. 75000 pa laktarna och fullt os, vilken kansla. Hur ar det mojligt att ga och titta pa MFF efter det har?
Dagen efter det akte vi upp till sockertoppen och spenderade kvallen med att avnjuta solnedgangen och utsikten over hela Rio.
Vi ar fortfarande i Rio och ska sakert var har i tva veckor till, har finns mycket att gora, dock ar vara pengar snart slut, men det loser sig. Vi kan sova pa stranden.
Nu ska vi snart till Copacabana och utsatta vara vita kroppar for direkt solljus, men innan det ska vi kopa speedos sa att vi ser ut som riktiga locals.
(Rolig sak som hande i Rio: Morgan ar valdigt intresserad av flygplan, sa mitt under fotbollsmatchen, mitt i en konversation sager Morgan plotsligt:
- Det flygplanet har landningshjulen ute, det maste landa har runt hornet.)
ps. Vi gillar laget ds.
Ha det bra i Sverige, vi har hort att det ar kallt och trakigt.
(Bilder finns har under)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)