- Ja, ar du?
- Ja, las bildorren, jag har hort att man ska gora det.
Likt tva nervosa antiloopungar pa ett oppet falt intog vi Mexico City med en taxifard (las: vansinnesfard). Vi kom till vart hostel pa kvallen och traffade direkt nya vanner.
Dagen efter besokte vi den gamla mayastaden Teotihuacan, en riktigt maktig upplevelse (se bild). Vi tog en lokal buss dit och halvvags dit plockade chaufforen upp en trubadur med gitarr. Under hans 15 minuter langa gig hann han avverka populara latar sasom Stevie Wonders slagdanga "I just called to say I loved you", i en valoversatt spansk version och den lokala klassikern "Quarenta y veinte". Efter det bejublade framtradandet la vi 10 pesos (6 kr) i hans mugg. Hade Sydsvenskans kritiker varit pa plats hade fem postryttare varit givna. Lange leve spontanmusik!
Hostelet var trevligt med manga trevliga personer, dock var frukosten under all kritik, aven for att vara hostelfrukost. Det bjods pa ankbrod (ni vet sandant brod man matade ankorna med som barn). Till det sylt och kaffe som enligt Morgan var "tunnare an tösapiss".
Efter tre natter i Mexico City tar vi enbart med oss positiva minnen, en harlig stad!
Nu har vi forflyttat oss till den lilla mysiga kuststaden Campeche. Det genom en busstur pa 17 timmar som gick smartfritt efter manga langa nojjor om att bli magsjuka. Vi har nu checkat in pa hostel Monkey och inte visste vi att varldsartisten Andrea Bocceli ska upptrada i parken precis utanfor. Vi har forstaparkett pa var takbalkong. Sweet.
just det, vi glomde namna, det ar 30 grader ute, hur ar det i Sverige?
MVH Johan y Morgan
Har ska vi njuta av Andrea Bocceli ljuva stamma
