Hola

Hej vanner!

Efter manga patryckningar valjer vi nu att skriva ett inlagg om vad som hander hos oss.
Vi maste ga langt bak i tiden, narmare bestam tva veckor.
Som vi namnde i forra inlagget sa skulle vi ha forstaparkett framfor Andrea Bocceli, sa var ocksa fallet, det var maktigt, men tyvarr sa hade vi bada somnat nar han i slutklammen kor sin mest kanda lat "time to say goodbye" till spraklande fyrverkerier. Sant hander, men vi kan i alla fall skryta med att vi insomnat till livemusik av Señor Bocceli.
Forutom var van Joe, som vi hade med oss fran Mexico city, sa traffade vi mer trevligt folk, bland annat en Sydkorean som var jatteglad hela tiden, darfor blev hans smeknamn snabbt "Happy".
Campeche var harligt pa alla satt och vis. Turismen var lag och dar fanns manga sma lokala barer. Var favoritbar var "Filipes" dar vi ofta drack billig ol och snackade med lokala gubbar. En dag satt dar en marklig man med gitarr och spelade och sjong en massa latar. Pa nagot satt hamnade gitarren i var besittning och helt plotsligt sitter jag och Morgan och upptrader for barens alla gaster. Det blev succe direkt.

Efter Campeche bar det av till turistmekkat Playa del Carmen. Fin strand och snygga fruntimmer var nog det enda vi kan ta oss med darifran. Hostelet var sadar, ganska trangt och det blev inte battre av att vi fick dela rum med en person som bara lag i sangen, av oss kallad "den sjuge", som vi givetvis undvek i skrack av att bli smittade.

Tva timmar soder om Playa del carmen ligger Tulum. Dar spenderade vi fyra natter.Detta gillade vi desto battre, slapp stammning och harligt folk pa hostelet.
Morgan har under hela resan (fortfarande i skrivande ogonblick) tjatat om pizza. Dock har vi annu inte atit det, men i Tulum hade han sin storsta chans. Vi gick langs restauraggatan och Morgan gnallde likt ett barn om att han ville ha pizza. Jag (Johan) fick till slut nog och sa nagot i stil med "Ok, idag ar jag snall, du far valja precis vilken restaurang som helst". Vi gick darefter pa jakt efter en pizzeria, men insag snart att pizza inte var sarskilt populart har. Morgan blev ledsen och sa "vi tar nagot annat da..." Men just da hittar jag en pizzeria och skriker till Morgan, i hopp om att fa han glad igen: "Morgan, har finns pizza!"
Morgan svarar, forfarande med sur min: "Nu har jag stallt mig in pa att inte ata pizza, sa nu vill jag inte ha det langre..."

Efter Tulum tog vi oss till on Caye Caulker i Belize, men mer om det nasta gang. Vi ska forsoka bli battre pa att skriva, men det ar inte alltid sa lockande nar det finns sa mycket annat att gora.

GOD JUL OCH GOTT NYTT AR!


Riggar upp for Andrea


Vi slappar po taket.


Nattetid, vi har bra utsikt


Playa del Carmen


Morgan ar ivrig att ta sitt forsta dopp


Garner med vanner


Avslappnat i Playa del Carmen, Hostel Maria Sabina


En strand vi hitta efter att gott po en promenad i Tulum.
Visade sig att den fina stranden log po andra sidan.


Har spendera Johan monga timmar, Morgan kunde inte slappna
av eftersom dar var monga mygg.


Johan ar glad for att Morgan antligen vill ta en bild po honom

- Johan, ar du radd?

- Ja, ar du?

- Ja, las bildorren, jag har hort att man ska gora det.

Likt tva nervosa antiloopungar pa ett oppet falt intog vi Mexico City med en taxifard (las: vansinnesfard). Vi kom till vart hostel pa kvallen och traffade direkt nya vanner.

Dagen efter besokte vi den gamla mayastaden Teotihuacan, en riktigt maktig upplevelse (se bild). Vi tog en lokal buss dit och halvvags dit plockade chaufforen upp en trubadur med gitarr. Under hans 15 minuter langa gig hann han avverka populara latar sasom Stevie Wonders slagdanga "I just called to say I loved you", i en valoversatt spansk version och den lokala klassikern "Quarenta y veinte". Efter det bejublade framtradandet la vi 10 pesos (6 kr) i hans mugg. Hade Sydsvenskans kritiker varit pa plats hade fem postryttare varit givna. Lange leve spontanmusik!

Hostelet var trevligt med manga trevliga personer, dock var frukosten under all kritik, aven for att vara hostelfrukost. Det bjods pa ankbrod (ni vet sandant brod man matade ankorna med som barn). Till det sylt och kaffe som enligt Morgan var "tunnare an tösapiss".

Efter tre natter i Mexico City tar vi enbart med oss positiva minnen, en harlig stad!

Nu har vi forflyttat oss till den lilla mysiga kuststaden Campeche. Det genom en busstur pa 17 timmar som gick smartfritt efter manga langa nojjor om att bli magsjuka. Vi har nu checkat in pa hostel Monkey och inte visste vi att varldsartisten Andrea Bocceli ska upptrada i parken precis utanfor. Vi har forstaparkett pa var takbalkong. Sweet.

just det, vi glomde namna, det ar 30 grader ute, hur ar det i Sverige?

MVH Johan y Morgan

Har ska vi njuta av Andrea Bocceli ljuva stamma

Info

Vi vill bara meddela läsare att det här är ingen blogg. Det är "en sida man kan läsa och hålla sig uppdaterad om vad som händer oss".

Reseuppdateringar

Denna blogg kommer i fortsättningen användas som vår reseblogg och hålla våra fans (hej Erik!) uppdaterade. Här kommer skrivas om strapatser i Mexico, om rånförsök i Guatemala och om andra saker väl värda att skriva om. Även fotografier kommer att läggas upp.


Fun facts om fotografier: "Ett fotografi (även foto) är en avbildning av verkligheten som skapats genom att ljus fångats på ett ljuskänsligt medium i en kamera."


Det låter kanske krångligare än det är, vem som helst klarar av det med dagens teknik.

Nu när jag och Morgan ska bli backpackers, så kommer ni läsare (hej Erik!) att känna av en viss arrogans och en attityd som på något sätt antyder att vi tror att vi är coola, unika och modiga som ger oss ut på sådana här "dumdristigheter", men ignorera det, det är ett vanligt syndrom som drabbar alla backpackers. Vi kommer tro att vi är de mest unika bland alla resenärer eftersom vi enbart reser med en väska på ryggen och utsätter oss för "icke-turistiska" saker. Vi har dock lite självdistans och inser att vi kommer att dela denna attityd med tusentals andra Svenskar världen över. unika schmunika.

Jag har även insett att, oavsett hur mycket vi anstränger oss för att hänga med "locals" och smälta in i deras vardag, så kommer det finnas en felande länk som ständigt gör att folk ser "TURISTAS" skrivet med stora bokstäver i våra pannor. Den felande länken är det faktum att jag är rödhårig och Morgan blond och båda är ljusa i huden som riktiga svenskar, med andra ord, vi ser ut som råsvenskar och kan omöjligt smälta in och bli misstagna som ursprungsbefolkning i Peru eller Mexico.

- You're not from Peru?? You look like native Peruans too me!

- No not really, Where from Sweden.. I'm Johan and this is Morgan. Where sorry for the inconvinience. We've been here for a while now, that's why we now look like indians.





Sidan börjar inte gälla förrän vi åkt iväg, med andra ord 24 nov.